bananskalsbat

Jag och Adam har bestämt att gå skilda vägar...vi träffs så sällan då han jobbar mkt och tiden man är ifrån honom blev alldeles för jobbig. Har gått och mått dåligt över dehär väldigt länge för jag älskar verkligen honom. Men i längden blir dehär bäst!

Trodde aldrig jag skulle må såhär dåligt efteråt men känner verkligen ingen livsglädje nu!!

Tänkte de kunde va bra att skriva av sig lite. för de bästa nu är att blicka framåt men de är ganska svårt.

Vi träffades första gången på filosofi lektionen för ganska precis ett år sedan. Och jag kollade upp vad du hette i skolkatalogen och la till dej på face men då såg jag att du hade ett förhållande så tog bort dej snabbt. Men du la till mej igen och vi började snacka om allt. Och jag va alldit lika nervös när jag va på skolan eller i matsalen utifall jag skulle se dej. jag=grymmt blyg.

Och varje måndag då vi hade filosofi så testa jag ut tusen olika outfits. Och när du kom in i klassrummet kunde jag knappt kolla på dej för jag fick fjärillar i magen.

Vi bestämde att vi skulle träffas och du kan inte förstå hur nervös jag va innan. Jag skulle ta linje 20 mot njurunda för att sedan bli upphämtad av dej och din kompis Lucas.

Jag hade sagt till mina föräldrar att jag skulle sova hos en kompis för dom är ju som dom är. Men i själva verket var jag ju med dej.

Jag kommer ihåg att du fråga om vi skulle träffas igen och att du älskade min parfym innan jag tog bussen hem.

Vi fortsattes och träffas och första gången jag sov hos dej kommer jag aldrig glömma.
Snart kom sommaren och vi sågs på gatufesten. Lika nervös nu för de va ett tag sedan vi hade sätts. Men jag fick sitta i din famn och du var sådär sommarbrun och fin. Jag var lyckligare ön vanligt.

SOmmaren gick och vi tappa kontakten men sedan mot sensommaren hitta vi varandra igen.

Jag kommer även ihåg första gången jag träffa din syster. Du skulle hjälpa till att sätta upp lister i köke deras. Och jag passa lilla Molly deras barn. Jag kommer ihåg att du tog min hand när vi fika och mitt lilla hjärta mådde bra.

Dina kyssar kunde få mej att glömma allt precis allt och jag log alltid sädär fånigt.
När du pressa dej emot mej och omfamna mej var jag lyckligare än få.

Första gången jag skulle träffa din mamma va jag sådär pirrig och nervös men hon var så trevlig och snäll.

När vi va där alla kunde se tog du min hand eller kysste fick mej att förstå att du ville att alla skulle se att jag va din.

Jag älskar dej Adam och har aldrig mått så bra som när jag fått varit med dej! du har ett hjärta av guld och jag önska de aldrig skulle bli såhär. Jag trodde på oss jag hade hoppats du skulle stå där jag jag tar studenten med min familj. Eller att jag skulle få vara med på din 20 år fest. Eller att vi skulle åka utomlands tsm. Trodde även jag skulle få göra frukost på sängen åt dej i våran lägenhet. Jag vill inte ha nån annan än dej Adam<3


Nu kan jag inte skriva mer...men de kommer bli bättre även fast livet känns så tungt så blir de bättre.